1. Vad innebär det att definiera det nationella tjänsteutbudet i anslutning till patientdirektivet?

Enligt patientdirektivet ersätts bara sådan vård som getts i ett EU-/EES-land eller Schweiz som patienten skulle ha fått inom den offentliga hälso- och sjukvården i Finland eller som FPA skulle ha betalat sjukvårdsersättning för. Tjänsteutbudet inom den finländska hälso- och sjukvården omfattar således både offentliga hälso- och sjukvårdstjänster och sådana privata tjänster för vilka sjukvårdsersättning betalas med stöd av sjukförsäkringslagen (så kallad FPA-ersättning för privata hälso- och sjukvårdstjänster).

Direktivet förutsätter att man i Finland närmare definierar vilka tjänster som hör till den finländska hälso- och sjukvård som ordnas eller ersätts med offentliga medel. Tjänsteutbudet definieras av tjänsteutbudsrådet för hälso- och sjukvården. Läs mer i fråga 3.

Läs mer i Social- och hälsovårdsministeriets publikation Serviceurvalet inom hälso- och sjukvården i Finland (SHM, Rapporter och promemorior 2013:5, på finska)

  1. Kan hälso- och sjukvårdstjänster som nu används uteslutas när tjänsteutbudet definieras?

Ja, med tiden kan det gå så. Den viktigaste uppgiften när tjänsteutbudet inom den finländska hälso- och sjukvården definieras är att på ett centraliserat och övergripande sätt följa upp och bedöma vilka behandlingar som ska ordnas och finansieras med offentliga medel i Finland. Som en följd av bedömningen kan en del behandlingar på vissa grunder lämnas utanför tjänsteutbudet. Sådana bedömningsgrunder är om vården medför en orimligt stor risk för patientens liv eller hälsa, om vården har liten verkan eller om kostnaderna för vården är orimliga i förhållande till de hälsofördelar som uppnås och det terapeutiska värdet. Orimliga kostnader är emellertid bara en faktor i bedömningen. Definitionen av tjänsteutbudet innebär alltså inte i sig att dyra behandlingar utesluts ur utbudet.

I Finland kan det nationellt bara finnas ett enhetligt tjänsteutbud, som tillämpas både inom den finländska och den gränsöverskridande hälso- och sjukvården. Vård ges även i fortsättningen alltid enligt en medicinsk eller odontologisk bedömning av patientens behov. Patientens rättigheter enligt patientlagen ändras inte.

  1. Vem deltar i definitionen av tjänsteutbudet?

Ett tjänsteutbudsråd har inrättats i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Det är ett permanent organ som består av ett råd, ett sakkunnigsekretariat och ett nätverk av sakkunniga.

Statsrådet tillsätter rådet för högst tre år åt gången, och rådet består av en ordförande och högst 15 medlemmar. Medlemmarna representerar expertis inom medicin, odontologi, vårdarbete, juridik, hälsoekonomi samt det finländska hälso- och sjukvårdssystemet och det sociala trygghetssystemet. Social- och hälsovårdsministeriet (SHM), Institutet för hälsa och välfärd (THL), Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira), FPA och Finlands Kommunförbund har en permanent representation i rådet.

Vid definitionen av tjänsteutbudet betonas öppenhet. Olika aktörer inom hälso- och sjukvården, även patientorganisationer, deltar på bred basis i beredningen av rekommendationerna.

Tjänsteutbudsrådet

  1. Hur mycket påverkar vårdkostnaderna vilka tjänster som inkluderas i utbudet? Utesluts den dyraste vården ur utbudet?

När man definierar vilken vård och vilka behandlingar som ska höra till tjänsteutbudet är kostnadseffektiviteten endast en påverkande delfaktor. Kostnaderna kan inte ensamt utgöra grund för att till exempel en viss ny vårdform inte tas i bruk. Definitionen av tjänsteutbudet innebär inte heller att dyra behandlingar utesluts ur utbudet. Tvärtom kan den uttryckligen trygga tillgången på dessa behandlingar även i framtiden.

För närvarande överväger kommunerna och sjukvårdsdistrikten effekterna av olika behandlingar och huruvida de ska tas in i tjänsteutbudet. Då tjänsteutbudet i fortsättningen definieras av tjänsteutbudsrådet kommer patienterna i jämlik ställning överallt i Finland. Samtidigt eftersträvar rådet en öppen och synlig definition och skapar öppna och transparenta principer för denna.

  1. Hur detaljerat är det meningen att tjänsteutbudet ska bli? Innehåller det exakta diagnoser och åtgärder eller är syftet att det ska vara mer allmänt?

Än så länge har det inte fattas något beslut om saken. Tjänsteutbudsrådet utreder frågan. Vid definitionen av tjänsteutbudet utnyttjas olika nationella anvisningar och rekommendationer, såsom rekommendationerna God medicinsk praxis, specialläkarförbundens vårdrekommendationer och enhetliga grunder för icke-brådskande vård.