Ordlista


A

Att få vård
Att få vård betyder tillgång till vård inom de tidsfrister om vilka i Finland stadgas i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010, 6 kap.). Dessa förutsätter att en patient genast får första hjälpen och brådskande vård oberoende av var han eller hon är bosatt. Man ska få icke-brådskande vård vid en hälsovårdscentral inom tre månader. Inom den specialiserade sjukvården ska bedömningen av en patients vårdbehov inledas inom tre veckor från det att remissen inkommit och vården eller den behandling som anses nödvändig ska inledas inom sex månader från det att vårdbehovet har slagits fast. I fråga om mentalvårdstjänster för barn och unga (personer under 23 år) ska vårdbehovet bedömas inom sex veckor och vården ordnas inom tre månader efter det att vårdbehovet har konstaterats. Tidsfristerna för att få vård gäller också patienter som kommer från ett annat EU-land till Finland för vård.

Att söka vård
Att söka vård innebär att en person reser från bosättningslandet till ett annat land i syfte att använda hälso- och sjukvårdstjänsterna där. Man kan fritt resa från Finland för att söka vård utomlands. På motsvarande sätt kan personer från andra EU-länder fritt använda de offentliga och privata hälso- och sjukvårdstjänsterna i Finland. En person kan i sitt bosättningsland också ansöka om förhandstillstånd för vård eller en behandling i ett annat EU-/EES-land eller i Schweiz. I Finland ansöker man om förhandstillstånd hos FPA.

Avtal om sjukvård se Internationell överenskommelse om social trygghet

B

Boende
Boende definieras i varje lands lagstiftning. I Finland definieras boende av bland annat magistraten och FPA, som tillämpar olika lagstiftningsbestämmelser på definitionen av boende. I Finland avses med boende vanligen stadigvarande vistelse eller en vistelse som varar över tolv månader i landet. Magistraten registrerar personens hemkommun i befolkningsdatasystemet på basis av var personen bor. I EU-förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen (883/2004 artikel 1 punkt j) avses med bosättning den ort där en person är stadigvarande bosatt.

Brådskande vård
Brådskande sjukvård, inbegripet brådskande mun- och tandvård, mentalvård, missbrukarvård och psykosocialt stöd, ska ges patienten oberoende av var han eller hon är bosatt. Med brådskande vård avses omedelbar bedömning och behandling som inte kan skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras och som gäller akut sjukdom, kroppsskada, försämring av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. För brådskande vård ska kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ordna dygnet runt-jour. Om tillhandahållandet av brådskande vård stadgas i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010, 50 §).

D

De faktiska vårdkostnaderna
Med faktiska vårdkostnader avses de kostnader som uppstått till följd av en hälso- och sjukvårdstjänst som tillhandahållits för en person.

De nordiska länderna
De nordiska länderna är Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island. Också de autonoma regionerna Färöarna och Grönland i Danmark, Svalbard och Jan Mayen i Norge samt det autonoma landskapet Åland i Finland hör till de nordiska länderna.

E

EES-länder
EES-länder är Island, Liechtenstein och Norge samt alla EU-länder.

Ersättningsgilla tjänster
Om en produkt eller tjänst bedöms som ersättningsgill ersätts nödvändiga sjukvårdskostnader och godtagbara kostnader för företagshälsovård genom på förhand fastställda principer.

EU-lagstiftning
Med EU-lagstiftning avses EU-förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen (883/2004 ja 987/2009) samt EU:s patientdirektiv (2011/24/EU). Genom EU-förordningarna samordnas EU-ländernas lagstiftning om social trygghet när en person rör sig från ett land till ett annat. Utifrån EU-förordningarna fastställer myndigheterna vilket lands lagstiftning om social trygghet som tillämpas på personen i fråga. EU-förordningarna är lagstiftning som tillämpas direkt i EU- och EES-länderna samt Schweiz.

EU-länder
Till EU-länderna hör Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckiska republiken, Tyskland, Ungern och Österrike.

Europeiskt recept
Det europeiska receptet är en separat, avgiftsfri receptblankett som man tagit i bruk i Finland för läkemedel som ska köpas i andra EU-länder. Det europeiska receptet grundar sig på EU:s patientdirektiv (2011/24/EU), enligt vilket EU-länderna bör erkänna recept som utfärdats i andra EU-länder. Det europeiska receptet skrivs på läkemedlets verksamma substans och det är tvåspråkigt på finska–engelska eller svenska–engelska. Med det europeiska receptet kan man inte ordinera läkemedelspreparat som innehåller sådana substanser som är förenliga med förteckning I och II i konventionen angående psykotropiska ämnen (FördrS 60/76).

Europeiskt sjukvårdskort
Det europeiska sjukvårdskortet är ett intyg över rätten till vård, med vilket en person får medicinskt nödvändig sjukvård under en tillfällig vistelse i ett EU-/EES-land eller i Schweiz. Kortet beviljas av den institution i landet som ansvarar för personens sjukvårdskostnader. Kortet beviljas på landets officiella språk och är avgiftsfritt. I Finland beviljas kortet av FPA, antingen på finska eller svenska. Kortet kan användas inom landets lokala, offentliga hälso- och sjukvården och det kan vara ett separat kort eller kombinerat med sjukförsäkringskortet. En person kan vid behov också beviljas ett intyg som ersätter det europeiska sjukvårdskortet och som används på samma sätt som kortet.

Experimentell vård
Med experimentell vård avses vård som inte hör till den etablerade vårdpraxisen inom den västerländska skolmedicinen och vars effekter inte har bevisats.

F

Familjemedlem
Med familjemedlemmar avses vanligen makar och sambon samt partner i ett registrerat förhållande. Som familjemedlemmar räknas dessutom vanligen egna barn under 18 år, adoptivbarn samt partnerns barn, om de bor i samma hushåll.

Företagshälsovård
Företagshälsovård är lagstadgad verksamhet som utövas av yrkesutbildade personer eller experter inom företagshälsovården och som arbetsgivare ska ordna eller som företagare ordnar för sig själva. Företagshälsovården främjar förebyggandet av arbetsrelaterade sjukdomar och olycksfall, hälsa och säkerhet i arbetet och arbetsmiljön, verksamheten bland de anställda samt arbetstagarnas hälsa och arbets- och funktionsförmåga. Förutom företagshälsovård kan arbetsgivaren för sina arbetstagare och företagarna för sig själva ordna sjukvård på allmänläkarnivå och annan hälso- och sjukvård.

G

Gränsarbetare
I EU-förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen (883/2004 och 987/2009) avses med gränsarbetare en person som arbetar eller verkar som företagare i ett EU-/EES-land eller i Schweiz, men som bor i ett annat av dessa länder. En gränsarbetare återvänder till det land där han eller hon bor varje dag eller en gång per vecka.

H

Hemkommun
Hemkommunen fastställs enligt lagen om hemkommun. En persons hemkommun är med vissa undantag den kommun där personen är permanent bosatt. Har en person i sin användning flera bostäder eller ingen bostad alls, är hans eller hennes hemkommun den kommun som han eller hon till exempel på grund av sina familjeförhållanden och sin utkomst själv anser som sin hemkommun.

Hemsjukvård
Hemsjukvård är sjukvård som tas till en patients hem eller som ges hemma. Syftet med hemsjukvården är att underlätta patientens utskrivning från sjukhuset, att främja en sjuk persons förmåga att klara sig hemma och att stödja de anhöriga i vården av en sjuk person hemma.

Hälso- och sjukvård
Med hälso- och sjukvård avses sådana åtgärder för fastställande av patientens hälsotillstånd eller för återställande eller upprätthållande av hälsan som vidtas av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller som vidtas vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvården omfattar sjukvård, förebyggande vård och behandlingar, handledd egenvård samt främjande av hälsan, med vilket också avses befolkningsgruppers och livsmiljöns välfärd.

Hälsovårdscentral
En hälsovårdscentral är en verksamhetsenhet som är ansvarig för primärvården och som drivs av en kommun eller samkommun. Klienter inom den icke-brådskande primärvården vårdas vid kommunala hälsovårdscentraler. På vardagar under hälsovårdscentralens öppettider ska man kunna få direkt telefonkontakt med eller besöka hälsovårdscentralen. Hälsovårdscentraler kan också benämnas hälsostationer eller välfärdscentraler.

Hälsovårdscentraler
Med hälso- och sjukvårdstjänster avses de hälso- och sjukvårdstjänster som produceras med offentliga eller privata medel i alla länder. Verksamheten styrs genom lagstiftning och man ska ha giltiga myndighetstillstånd för att genomföra den. I Finland tillhandahålls hälso- och sjukvårdstjänsterna som tjänster inom den offentliga och privata hälso- och sjukvården.

I

Icke-brådskande vård
Klienter inom den icke-brådskande primärvården vårdas vid kommunala hälsovårdscentraler. För att få icke-brådskande specialiserad sjukvård behöver patienten en remiss, till exempel av en allmänläkare vid en hälsovårdscentral eller av en läkare inom företagshälsovården.

Internationell överenskommelse om social trygghet
En internationell överenskommelse om social trygghet är en konvention som ingåtts mellan Finland och ett annat land och som berör den sociala tryggheten för en person som åker från ett land till ett annat. Finland har ingått internationella överenskommelser om social trygghet med Australien, Chile, Indien, Kina, Israel, Kanada, Québec i Kanada, de nordiska länderna ,USA och Sydkorea. Alla överenskommelser ser olika ut och i var och en av dem fastställs separat vilka grupper, socialförsäkringsförmåner och situationer överenskommelsen gäller. Endast de överenskommelser om social trygghet som ingåtts med Australien, Chile, Israel, Québec i Kanada och de nordiska länderna innehåller bestämmelser om sjukvård.

Intyg över rätt till vård
Ett intyg över rätt till vård är en handling med vilken en person kan visa att han eller hon har rätt till vård i Finland eller utlandet. Ett intyg över rätt till vård behövs om personen inte är permanent bosatt eller sjukförsäkrad i det land där vården ges. Intyget över rätt till vård används när en person har rätt till vård på basis av EU-lagstiftning eller en internationell överenskommelse om social trygghet. I Finland beviljas intyg över rätt till vård av FPA. Det europeiska sjukvårdskortet och det intyg som ersätter detta samt intyget över rätt till vårdförmåner i Finland är exempel på intyg över rätt till vård som beviljas av FPA.

Intyg över rätt till vårdförmåner i Finland
Intyget över rätt till vårdförmåner i Finland är ett intyg i pappersformat över rätt till vård, vilket utfärdas av FPA och med vilket en person kan påvisa att han eller hon har rätt att använda offentliga hälso- och sjukvårdstjänster i Finland. FPA utfärdar intyget antingen på begäran av personen i fråga eller av den offentliga hälso- och sjukvården eller på eget initiativ. Intyget innehåller också information om huruvida personen har rätt till sjukvårdsersättningar och huruvida den offentliga hälso- och sjukvården har rätt till statlig ersättning för personens vårdkostnader.

Invandringsdirektiv
Med invandringsdirektiven avses EU:s direktiv om kombinerade tillstånd (2011/98/EU) och direktivet om högkvalificerad anställning (2009/50/EG), som berör medborgare i tredje länder som kommer till EU för att arbeta. Dessutom håller man på att verkställa direktivet om säsongsarbetare (2014/36/EU) och ICT-direktivet (2014/66/EU), som börjar tillämpas från 2016. Arbetstagare som avses i invandringsdirektiven har rätt att behandlas jämlikt med EU-medborgare bland annat i fråga om social trygghet.

J

Jour
Vid en jour tillhandahålls brådskande vård för patienter, oberoende av deras hemort. Med brådskande vård avses omedelbar bedömning och behandling som inte kan skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras och som krävs vid akut insjuknande, kroppsskada, försämring av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Dygnet runt-jour ordnas vid stora hälsovårdscentraler och i anslutning till sjukhus.

K

Kanta-tjänster
Tjänsterna i det nationella hälsoarkivet (Kanta-tjänsterna) omfattar det elektroniska receptet, Läkemedelsdatabasen, Patientdataarkivet och de för medborgarna avsedda Mina Kanta-sidor. Kanta-tjänsterna är offentliga e-tjänster som under åren 2010–2016 stegvis kan börja användas av medborgare, den offentliga och privata hälso- och sjukvården samt apotek. Kanta-tjänsterna upprätthålls av FPA.

Klient
En klient är en aktör som antingen använder tjänster eller är föremål för dem eller som tar emot produkter. Klienten kan vara en naturlig person (personklient) eller en organisation (organisationsklient), och klienten kan vara en enskild person (individuell klient) eller en klientgrupp (gruppklient). Klienterna kan vara såväl faktiska som potentiella klienter och tillsammans utgör dessa klientelet för tillhandahållaren av service.

Kontakt
Kontakt är kommunikation (samtal, brev) mellan två parter vid vissa tidpunkter. Bägge parterna, till exempel en person eller organisation, kan skicka ett meddelande eller ta initiativ till kommunikationen.

M

Medicinskt nödvändig vård
Medicinskt nödvändig vård innebär vård som en läkare eller annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården på medicinska grunder bedömts som nödvändig och som en patient måste få under en tillfällig vistelse i ett annat EU-land. Vården ska ges på grund av akut insjuknande, långvarig sjukdom, graviditet eller förlossning så att patienten tryggt kan fortsätta sin vistelse i vistelselandet enligt den ursprungliga planen. Det är vanligtvis fråga om vård som inte kan vänta till patientens hemkomst utan att patientens hälsotillstånd äventyras. När man beslutar om vården beaktas längden på patientens vistelse i landet. Patienten visar med sitt europeiska sjukvårdskort eller ett intyg som ersätter kortet att han eller hon har rätt till medicinskt nödvändig vård.

N

Narkotikaklassificerade läkemedel
Med narkotikaklassificerade läkemedel avses läkemedel som har definierats som narkotika i narkotikalagen (373/2008) och i narkotikaförordningen (543/2008).

O

Offentlig hälso- och sjukvård
I Finland avses med offentlig hälso- och sjukvård den primärvård som ordnas av kommuner och samkommuner samt den specialiserade sjukvård som ordnas av sjukvårdsdistrikt. Den offentliga hälso- och sjukvården omfattar också sådana tjänster som kommunen eller samkommunen skaffar som köpta tjänster eller med servicesedel av andra kommuner, organisationer eller privata serviceproducenter.

P

Patient
En patient är en person som använder eller är föremål för hälso- och sjukvårdstjänster. En patient är också alltid klient inom hälso- och sjukvården. Eftersom en patient är en enskild person medan en klient också kan vara en grupp av personer eller en organisation, kan termerna patient och hälso- och sjukvårdsklient inte anses vara synonyma.

Patientanvisning
En patientanvisning är en pappersblankett som ges åt patienten i samband med ett elektroniskt recept och som innehåller information om det läkemedel som ordinerats samt doseringsanvisningar.

Patientdirektivet
Patientdirektivet är ett direktiv som utfärdats av Europaparlamentet och rådet (2011/24/EU) gällande tillämpningen av patienters rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Utgångspunkten för direktivet är att en patient fritt får åka till ett annat EU-land för att utnyttja hälso- och sjukvårdstjänster och att patienten har rätt till ersättning för den vård han eller hon fått på samma grunder som om vården hade erhållits i bosättningslandet. Direktivet har i Finland verkställts genom lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013).

Patienthandling
En patienthandling är ett dokument som används, utarbetas eller tas emot vid ordnandet och genomförandet av patientens vård eller behandling eller en teknisk upptagning som innehåller uppgifter om personens hälsotillstånd eller andra personliga uppgifter.

Person som är sjukförsäkrad i Finland
En person som omfattas av sjukförsäkringen är på basis av sjukförsäkringslagen försäkrad vid sjukdom eller rehabilitering eller vid inkomstbortfall till följd av sjukdom. FPA beslutar om en person är sjukförsäkrad i Finland. En person som är sjukförsäkrad i Finland har rätt till de förmåner som föreskrivs i sjukförsäkringslagen, bland annat sjukvårdsersättningar och sjukdagpenning. Ersättningarna söks hos FPA. Personer som är sjukförsäkrade i Finland har ett FPA-kort.

Primärvård
Primärvården ordnas av kommunen och omfattar uppföljning av befolkningens hälsotillstånd, hälsofrämjande och som del av detta hälsorådgivning och hälsokontroller, mun- och tandhälsovård (tandvård), medicinsk rehabilitering, företagshälsovård, miljöhälsovård samt jour, öppen sjukvård, hemsjukvård, vård på hemsjukhus och sjukhus, mentalt arbete och missbrukararbete till de delar som de inte ordnas inom socialvården eller den specialiserade sjukvården. Primärvård kan också kallas folkhälsoarbete. Primärvårdstjänster produceras vanligen vid den kommunala hälsovårdscentralen och de hälsostationer som hör till den.

Privat hälso- och sjukvård
Privata hälso- och sjukvårdstjänster produceras till exempel av läkarcentraler, det vill säga läkarstationer, aktiebolag inom hälso- och sjukvårdsbranschen och privata, självständiga yrkesutövare. En privat producent av hälso- och sjukvårdstjänster ska för att få tillhandahålla tjänsterna ha ett sådant tillstånd av tillståndsmyndigheten som avses i lagen.

Psykotropiskt läkemedel
Med psykotropiska läkemedel avses läkemedel som påverkar de psykiska funktionerna. Det finns många psykotropiska läkemedel och de definieras i konventionen angående psykotropiska ämnen (FördrS 60/76) (förteckningarna I–IV) och i statsrådets narkotikaförordning (543/2008). Förteckningar med läkemedelspreparat som i huvudsak påverkar det centrala nervsystemet (CNS) samt läkemedelspreparat som innehåller narkotika och psykotropiska ämnen har publicerats på Fimeas webbplats.

R

Rehabilitering
Rehabilitering är verksamhet som syftar till att upprätthålla, förbättra eller återställa arbets- eller funktionsförmågan.

Remiss
Inom icke-brådskande vård krävs remiss från en läkare för att få specialiserad sjukvård. Remissen utfärdas muntligt, skriftligt eller elektroniskt och baserar sig på en undersökning av eller utredning om klienten som en sakkunnig har gjort.

Reseersättning
Reseersättningen ersätter nödvändiga resekostnader. FPA betalar reseersättning för resor som företagits på grund av sjukdom, graviditet eller förlossning eller sådan rehabilitering som FPA beviljat.

S

Schengen
Med Schengen avses de europeiska länder som ingått ett avtal som innebär att inga begränsningar eller gränskontroller tillämpas då medborgare i länderna i fråga rör sig till de andra avtalsländerna. Schengenländerna är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Dessa länder bildar Schengenområdet, inom vilket det garanteras fri rörlighet för personer.

Schengenintyg
Ett Schengenintyg är ett dokument med vilket en person kan uppvisa att han eller hon behöver de narkotikaklassificerade läkemedel eller läkemedel som innehåller psykotropiska ämnen när personen i fråga reser inom Schengen-området. I Finland fås intyget vid behov på apoteket.

Servicesedel
En servicesedel är en förpliktelse som beviljats av en kommun till den som tar emot social- och hälsotjänster. Med servicesedeln ersätts kostnaderna för den tjänst som en serviceproducent tillhandahåller till ett värde som kommunen på förhand fastställt. Servicesedeln är ett sätt att ordna de social- och hälsotjänster som kommunen ansvarar för. Om servicesedeln används för att förkorta vårdköer, ansvarar den som köper tjänsten för att patienten får tillgång till vård inom den tidfrist som lagen kräver.

Sjukförsäkring
Sjukförsäkringen är en del av det lagstadgade sociala trygghetssystemet i Finland och den föreskrivs i sjukförsäkringslagen (1224/2004). Personer som är permanent bosatta i Finland omfattas vanligen av den finländska sjukförsäkringen. Sjukförsäkringen utgörs av arbetsinkomstförsäkringen, genom vilken man ersätter inkomstbortfall, och sjukvårdsförsäkringen, genom vilken man ersätter kostnader till följd av insjuknande och rehabilitering. Sjukförsäkringen finansieras genom arbetstagarnas och arbetsgivarnas sjukförsäkringspremier samt statens skattefinansiering. FPA ansvarar för administrationen kring sjukförsäkringen.

Sjukhus
Tjänster inom den specialiserade sjukvården tillhandahålls vid sjukhus, där specialistläkare genomför undersökningar och behandlingar, till exempel kirurgisk operationsverksamhet. Största delen av sjukhusen i Finland är offentliga och ägs av kommuner eller samkommuner. Universitetssjukhus och sjukvårdsdistriktens centralsjukhus sköter de mest krävande behandlingarna.

Sjukvårdsdistrikt
De sjukvårdsdistrikt som kommunerna bildat ansvarar för att ordna den specialiserade sjukvården inom sitt område. Det finns 21 sjukvårdsdistrikt, Åland medräknat. Alla kommuner ska höra till ett sjukvårdsdistrikt.

Sjukvårdsersättning
Sjukvårdsersättningar är ersättningar som betalas på basis av sjukförsäkringslagen för läkar- och tandläkararvoden inom den privata hälso- och sjukvården samt för kostnader vård, behandlingar och undersökningar som dessa ordinerat samt för läkemedel och resor till hälso- och sjukvården i samband med sjukdom. Ersättningarna betalas av FPA och de kallas också FPA-ersättning. Sjukvårdsersättning betalas inte för kostnader för offentlig hälso- och sjukvård i Finland.

Skolhälsovård
Skolhälsovården är avsedd för elever i grundskolan. Kommunerna ansvarar för genomförandet av skolhälsovården för grundskoleleverna inom sitt område.

Social- och hälsovård
Syftet med social- och hälsovården är att ordna hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster samt det ekonomiska stöd som dessa omfattar för en viss befolkning eller befolkningsgrupp. De olika instanser eller aktörer som verkar inom social- och hälsovården kan kallas för tillhandahållare av service, och beroende på deras roll kan de vidare delas in i serviceanordnare, serviceproducenter och servicegivare. Aktörerna inom social- och hälsovården kan verka inom den offentliga, privata eller tredje sektorn.

Specialiserad sjukvård
Med specialiserad sjukvård avses hälso- och sjukvårdstjänster inom medicin och odontologi som omfattar förebyggande, undersökning och behandling av sjukdomar samt prehospital akutvård, jour och medicinsk rehabilitering. Specialiserad sjukvård utgör den del av den offentliga hälso- och sjukvården som leds av specialistläkare, men som dock inte omfattar vissa enheter för primärvård ledda av specialistläkare. Den specialiserade sjukvården omfattar utöver undersökning och behandling av sjukdomar även förebyggande och rehabiliterande funktioner. Med undantag av brådskande fall måste man för att få vård inom den specialiserade sjukvården ha fått en remiss av en läkare antingen inom primärvården eller den privata hälso- och sjukvården. Största delen av de specialiserade sjukvårdstjänsterna ordnas vid sjukhus.

Statlig ersättning
Statens ersättning betalas ut till den kommun eller samkommun som är huvudman för den offentliga hälso- och sjukvården när vården har tillhandahållits på basis av nationell lagstiftning i enlighet med EU-förordningarna om sociala trygghetssystem (883/2004 och 987/2009), internationella överenskommelser om social trygghet eller invandringsdirektiven för en person utan hemort eller för en person för vilkens vårdkostnader ett annat land ansvarar. Dessutom ersätter staten kostnaderna om brådskande vård har getts till en person utan hemort och kostnaderna inte har kunnat uppbäras av personen eller någon annan instans. FPA verkställer den statliga ersättningen.

Studerandehälsovård
Tjänster inom studerandehälsovården tillhandahålls för studerande vid gymnasier, läroanstalter för yrkesinriktad grundutbildning samt vid högskolor och universitet. Den kommunala primärvården ska ordna tjänster inom studerandehälsovården för studerande vid gymnasier, läroanstalter för yrkesinriktad grundutbildning samt vid högskolor och universitet inom kommunens område, oberoende av studerandenas hemort.

T

Tillfällig vistelse
Enligt den finländska nationella lagstiftningen innebär en tillfällig vistelse vanligen vistelse utomlands som varar mindre än ett år. Tillfälliga utlandsvistelser kan till exempel vara en veckas semesterresa som turist, några månaders vistelse under vintersäsongen eller ett läsår som utbytesstuderande. Under den tillfälliga utlandsvistelsen är personens hem och den hemkommun som finns registrerad i befolkningsdatasystemet vanligtvis i Finland.

Tjänst
En tjänst är en immateriell nyttighet som är ett resultat av en organiserad verksamhet och vars syfte är att tillfredsställa behoven hos en klient, patient, klientgrupp eller en annan tillhandahållare av tjänster. Produktionen och tillhandahållandet av tjänsten omfattar ofta även leverans och användning av materiella förnödenheter, det vill säga produkter.

Tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården
Med tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården avses förebyggande av sjukdomar, undersökningar i syfte att fastställa en sjukdom, samt ställande av diagnosmedicinskt och odontologiskt motiverad vård och rehabilitering. I praktiken kan man säga att tjänsteutbudet består av tjänsterna inom den offentliga hälso- och sjukvården och av de tjänster inom den privata hälso- och sjukvården för vilka det utgår sjukvårdsersättning inom ramen för sjukförsäkringen. Om tjänsteutbudet stadgas i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010 7 a §).

U

Utsänd arbetstagare
I lagstiftningen avses med en utsänd arbetstagare en arbetstagare som arbetsgivaren sänt ut för en viss tid till ett annat land för arbete.

V

Vård
Vård är verksamhet genom vilken man strävar efter att lindra eller bota en sjukdom eller skada eller verksamhet för att säkerställa att en graviditet eller förlossning ska förlöpa så bra som möjligt. Vården omfattar läkemedel, råd och handledning.

Vårdgaranti se Att få vård.

Vårdplan
En vårdplan (hälso- och vårdplan) är en heltäckande plan som utarbetats i samförstånd mellan patienten och en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Planen innehåller uppgifter om kända behov hos patienten, mål som fastställts för vården samt åtgärder för att nå och genomföra dessa mål.

Y

Yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården
En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården är en person som har lagstadgad rätt att utöva yrke (legitimerad yrkesutbildad person), tillstånd att utöva yrke (yrkesutbildad person som beviljats tillstånd) eller som erhållit en skyddad yrkesbeteckning (yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning) och som verkar i ett yrke inom hälso- och sjukvården. Yrkesutbildade personer är förutom läkare och tandläkare också provisorer, psykologer, talterapeuter, näringsterapeuter, farmaceuter, sjukskötare, barnmorskor, hälsovårdare, primärskötare, fysioterapeuter, laboratorieskötare, röntgenskötare, munhygienister, ergoterapeuter, optiker och tandtekniker.

Ö

Ömsesidigt erkännande av recept
Ömsesidigt erkännande av recept innebär att apotek ska expediera läkemedel som ordinerats i ett annat EU-land. På basis av patientdirektivet (2011/24/EU) ska EU-länderna expediera recept som utfärdats i ett annat EU-land om läkemedlet har försäljningstillstånd i det land där personen vill köpa läkemedlet. Förutom recept som utfärdats i EU-länderna expedieras i Finland även recept som utfärdats i Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz. Om erkännande av recept som utfärdats i ett annat EU-/EES-land eller Schweiz föreskrivs i läkemedelslagen (395/1987).

Överenskommelse om social trygghet se Internationell överenskommelse om social trygghet