Vårdkostnader och ersättningar i Finland

För användningen av hälso- och sjukvårdstjänster i Finland uppbärs i allmänhet en klientavgift. Avgiften beräknas på olika sätt beroende på om du använder tjänster inom den offentliga eller privata hälso- och sjukvården.


Vårdkostnader inom den offentliga hälso- och sjukvården

Du får information om priserna för tjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården från hälsostationerna och sjukvårdsdistrikten. För att använda tjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården betalar du i allmänhet samma klientavgift som kommuninvånarna. Din hemkommun betalar faktiska vårdkostnaderna. Om du inte har hemkommun i Finland betalar FPA en statlig ersättning för dina vårdkostnader eller så ansvarar du själv för dina vårdkostnader.

Om du använder en tjänst inom den offentliga hälso- och sjukvården i en annan kommun än din hemkommun, fakturerar den vårdgivande verksamhetsenheten inom offentlig hälso- och sjukvård din hemkommun för vårdkostnaderna. Om du har hemkommun i Finland betalar du själv en klientavgift för vården till kommunen.

Kostnaderna för att producera tjänsterna är avsevärt större än den klientavgift som du betalar. Vården medför faktiska kostnader även då användningen av tjänsterna enligt lagstiftningen om klientavgifter är kostnadsfria för patienterna, till exempel då en person som är under 18 år besöker hälsovårdscentralens läkarmottagning. Även vård som ges av en annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvård än läkare medför kostnader för hälso- och sjukvården, som den offentliga hälso- och sjukvården kan fakturera.

Summan som kommunen eller sjukvårdsdistriktet kan fakturera patienten för användningen av offentliga hälso- och sjukvårdstjänster kan inte överstiga de faktiska kostnaderna för produktionen av tjänsterna. Med kostnaderna för produktionen av tjänsterna avses kostnader som din hemkommun skulle betala i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen om kommunen skulle betala vården. Sådan kostnader är kostnader för tjänster som ges inom både primärvården och den specialiserad sjukvården och som består av kostnaderna för öppenvård och sjukhusvård.

I Finland omfattar kostnaderna för den offentliga hälso- och sjukvården alla kostnader som uppstår från vården och även övriga kostnader som uppstår vid vårdenheten. Kostnaden för produktionen av tjänsten omfattar till exempel vårdpersonalens arbete och andra personaltjänster samt kostnader för utrymmen, måltider, städning, sjukhus- och sängkläder. Priset som faktureras är högst den faktiska kostnaden för produktionen av tjänsten.

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvård ska säkerställa att du förstår all information som rör din vård. Om den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvård anser att vården förutsätter ordnande av tolkning, ordnar vårdgivaren i allmänhet tolkningen. Även kostnaderna för tolkning ingår i vårdkostnaderna och din hemkommun eller en annan instans som ansvarar för dina vårdkostnader kan faktureras dessa kostnader som en del av kostnaden för produktionen av tjänsten.

Priserna för den offentliga hälso- och sjukvården ska baseras på produktifiering

Faktureringen för kostnaderna för vården som ges inom den offentliga hälso- och sjukvården ska baseras på produktifieringen av tjänster eller det produktpris med vilket verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården följer upp sin verksamhet eller samkommunen fakturerar sina medlemskommuner. Det finns ingen gemensam praxis för faktureringen och i lagstiftningen saknas bestämmelser om hur produktifieringen skulle genomföras.

Hälso- och sjukvårdsverksamhet kan produktifieras på flera olika sätt. Den mest använda modellen internationellt är grupperingen av patienter efter diagnoser och åtgärder (DRG, Diagnosis Related Groups). Faktureringen av kostnaderna för den offentliga hälso- och sjukvården kan ha DRG som underlag, men den kan även vara till exempel prestationsbaserad, baserad på besök, vårddagar och åtgärder, kapitationsbaserad och budgetbaserad.

Tjänster inom primärvården har inte produktifierats i stor utsträckning i Finland. Kommunerna använder flera olika metoder för att produktifiera sina tjänster, inom primärvården pDRG och APR. Tjänsterna inom den specialiserade sjukvården har produktifierats i större utsträckning och i faktureringen av kostnaderna används ofta NordDRG-prissättningen. Institutet för hälsa och välfärd (THL) har publicerat 2011 års enhetskostnader för hälso- och socialvården.

En serviceproducent inom den privata hälso- och sjukvården kan fritt sätta sina priser

Privata hälso- och sjukvårdstjänster är i allmänhet produktifierade och har ett tydligt produktpris. Priserna fastställs självständigt av dem som tillhandahåller tjänsten och dom baserar sig i allmänhet på marknadspriset. Den som tillhandahåller tjänster inom den privata hälso- och sjukvården ska informera patienten om priserna för användningen av tjänsterna.

Grunden för läkaravgifterna inom den privata hälso- och sjukvården är i allmänhet den genomsnittliga tiden som det tar för läkaren att vårda patienten på mottagningen och det för- och efterarbete som anknyter till det, såsom att sätta sig in i pateinthandlingar, skriva patientjournal och gå igenom provsvar.

Läkaren arbetar ofta som en självständig yrkesutövare inom den privata hälso- och sjukvården och beslutar självständigt om sina priser. En allmänläkares avgifter är ofta förmånligare än avgifterna som tas av en specialist.

Utlåtanden och intyg, laboratorie- och röntgenundersökningar, åtgärder och använda läkemedel debiteras ofta separat. Priserna för undersökningar och åtgärder varierar enligt till exempel omfattningen av dem och den mottagande läkaren.

Även medicinska tillbehör som används i samband med vården och lånehjälpmedel faktureras i allmänhet separat. Sådana kostnader uppstår till exempel från förbandsmaterial, kryckor och benstöd.

Serviceproducenten inom privat hälso- och sjukvård kan i allmänhet på förhand ge en exakt kostnadsberäkning av kostnader för operationer och terapeutiska åtgärder.

För separata telefonkonsultationer uppbärs i allmänhet en avgift. Kostnaden för telefonsamtal i anslutning till mottagningsbesöket kan också ingå i besöksavgiften.

För att använda tjänster inom den privata hälso- och sjukvården betalar du det pris som serviceproducenten fakturerar. Priset som tas för användningen av tjänsterna baserar sig i allmänhet på marknadspriset. Du kan få sjukvårdsersättningar från FPA direkt från serviceproducenten om du har ett FPA-kort.

På våra sidor kan du jämföra, per serviceproducent och i olika kommuner, de genomsnittliga priserna på en del av de vanligaste sjukvårdstjänsterna inom den privata sektorn. Uppgifterna grundar sig på uppgifter ur Folkpensionsanstaltens (FPA) register.

Finlands sjukvårdkostnader är cirka 19 miljarder euro

År 2013 var Finlands sjukvårdkostnader 18,5 miljarder euro. Kostnaderna för specialiserad sjukvård (6,8 miljarder euro) och primärvård (3,8 miljarder euro) bildade drygt hälften av alla kostnaderna för hälso- och sjukvården 2013. Kostnaderna per invånare var 3 395 euro.

Kostnaderna för verksamheten inom den offentliga hälso- och sjukvården betalas av den kommun eller samkommun som upprätthåller verksamhetsenheten. Kommunerna finansierar kostnaderna genom skatter och dessutom får de statsandelsfinansiering, som beräknas enligt och baseras på kommuninvånarnas servicebehov och omständighetsfaktorer. Statsandelenns belopp påverkas inte av hur kommunen ordnar sin serviceverksamhet och hur mycket medel den använder för verksamheten.